Rädisornas transformation

Nåt gott i salladen kanske? Käka då inte upp alla rädisorna i landet utan glöm bort några och låt dom gå i blom. Å vilken blom sedan. Romantiskt så att det förslår! Rosa små sötnosar.

Vänta sedan ytterligare en liten stund av livet och låt fröbaljorna tjocka till sig. Smaskens (oj, nu använde jag ju det ordet som min 14-årige son nämnde idag var ett gammaldags ord som ingen längre använder.....) i sallader eller att strö över något som behövs piffas till (något ätbart alltså!). Dom smakar lite starkt och liksom crunchar i munnen.

Du måste flytta på dom!

Hur svårt är det? Att flytta några blåbärsbuskar? Nu har det gått tre säsonger sedan jag talade om för mig själv att buskarna ska ha en ny plats. Jag får nog ta i med hårdhandskarna när jag talar till mig själv...

Växthusets glöggfas

Nu är det snart dags att natta lusthuset för vintern. Sista tomaterna är skördade därute (en hel månad tidigare än förra året!) men chili finns ännu kvar i massor. Dom får stå därute en liten tid ännu innan jag skördar hela härligheten och lägger på tork. Pelargoner som stått ute i trädgården har flyttat in som mellanlandning, innan vinteridet i La Orangerie väntar. 

Eller nattar och nattar förresten. Det gör jag ju knappt. Växthuset används ju faktiskt hela året, på olika sätt. Nu går vi snart in i en ny fas kan vi väl kalla det då. Glögg- och Glühweinfasen kanske vi kan säga, hellre än odlingsfas. Olika njutning i lusthuset beroende på årstid alltså.

Apropå växthus så har en nära vän gått och beställt sig ett j-dra lyxväxthus på Willab nu. Leverans i december. Ja, vad ska man säga.... Aldrig att jag kommer erkänna för henne att jag är sååå avundsjuk att jag blir blå i ansiktet när ingen ser! Jag kommer bara att le mot henne och låtsas att jag verkligen unnar henne detta paradis....

För inte i världen att jag skulle vilja byta ut mitt härliga växthus - hitforslat på bilsläp av far och annan släkt längst E6:an, vidare påbyggt av sambon med spik och kärlek, mot ett stoooort...lackerat...lyxigt...byggt på mur...

Fast jag hade nog fått plats med både ock på tomten..... Och tills det händer och sker kan jag väl alltid försöka njuta lite glögg och glühwein ute på Skreahills också.

Instagram

Tycker Du att det blir för lite spännande uppdateringar här på bloggen? Du kanske vill ha ännu mera insyn i Mina Gröna Tankar? Då kan Du följa mig på Instagram. Där heter jag något så exotiskt som Annette Lindberg. Välkommen dit! Så kanske jag får spana in Dej också......

Trädgårdsmästare på tillväxt eller Konsten att så ett frö

Vi verkar ha en trädgårdsmästare i familjen.

Minikvisten som just börjat skolan har försett oss med Halloweenpumpor från egen odling. Fröna fick han  i födelsedagspresent av grannen för några år sedan. Han har sedan skördat egna frön och odlat vidare varje år. I år har vi ett gäng pumpor som pryder höstträdgården. Dock är vi lite oense om huruvida man skär ut dom till räliga figurer och sätter ljus i eller inte......

För några veckor sedan fick han även för sig att samla in andra fröer i trädgården. Han samlade ihop ett gäng, sådde och placerade i sitt fönster på rummet. Eftersom mamma alltid vet bäst så fick jag ju förbereda den lille stackaren så att han inte blir alltför besviken om inte något kommer att gro.



Jag förmanade om vattning och att det kanske inte var optimala förhållanden m.m m.m.... Och som jag misstänkte så glömde den lille minimannen att vattna...och vissa dagar kom han på det och vattnade så att vi var rädda att huset skulle behövas dräneras om.



 Häromdagen kom han så in till mig med en läskigt kaxig min. "-Sådär ja, nu har det grott."



Jahapp, så har han dagliljor på tillväxt.

Nu tar vi dom!

Nu jäklar är det krig! Inte något kallt sådant heller, utan skarpt läge. Främmande styrkor har satts in i bekämpandet av icke önskvärda individer. Det känns igen från nyhetsrapporteringen från när och fjärran och nu är det realitet även här.

För jag har bestämt mig för att dom ska bort. Varenda jäkel ska bort innan jag stänger dörrarna om invandrarna inför vintern. Vilka är det då som jag hatar så intensivt att jag tar till biologisk krigsföring? De Vita Flygarna. Mjöllusen.

En hel armé av Encarsia formosa, en parasitstekel, ska försöka göra ett angrepp innan vintern kommer. Lite sent jag vet, men värt ett försök. Annars får dom komma tillbaka till våren så förbereder vi ett nytt anfall.

Helg

Längesedan jag kände mig så avkopplad som efter helgen. PonnyExpressen (husbilen vi införskaffade i våras) tog oss (enbart mig och sambon, inga valpar alls!!) ner till min hembygds lekplats Helsingborg. Från baslägret tog tåget oss sedan vidare mot Köpenhamn.

 Mat, dryck, Tage Andersen, Fredriksdal och Flora Linnea.

 Andas.

 Jösses vad härligt!

Det luktar ärtor

Luktärtsår. Luktärtsjord. Luktärtskrukor för sådden... Ja, inte verkar de vara enkla dessa små prinsessor. Egentligen vill man inte ha att göra med svåra typer. De får liksom klara sig själva och sitta och deppa i ett hörn bäst dom vill. Var å en har sitt....

Fast luktärtorna har ändå lite humor i den melankoliska misären. Lite det jag gillar. Dom gör lite som dom vill. De fina gröna magasinen skriver sig blå om hur känsliga rötter dom har, om hur soligt dom vill stå, om någon svamp som bildas i jorden kring de stackarna, om att plocka blommor för s-tan annars slutar dom att blomma...

Min känsla är att luktärtorna säger: Hitta ni på och skriv vad ni vill. Vi gör ändå lite som vi tycker och tvärtom ibland...

Något som de gröna magasinen iaf har rätt i, är att dom doftar. Dom doftar något så gräsligt gott så att man blir knäsvag. De flesta iallafall. Min underbara 'Black Knight' doftar inte mycket. Fast i säljarnas kataloger bjuds den ut som "väldoftande". Allt är relativt.

Varje år säger jag: Nästa år ska jag ha många, många olika sorter!!!

Höst, va?

Är det någon som har märkt det? Ljuset, färgerna? Det är höst. Fast med sommarens värme. Kan det bli bättre för oss trädgårdsaspergare?

Underbara dagar och kvällar. Hade man inte vetat bättre så hade man trott att det vore juni. Och hade man trott det så hade man varit säker på att sommar och semester var framför oss, inte bakom.

Järnek. Ena dagen står den där med vackra röda bär. Nästa har trastarna våldtagit den...men än så länge njuter vi av synen.

 Nu tror vi det en stund.....

Echinacea anfaller Djävulsbusken. Vackert i sin retrofärgspoesi.

Katalpabebisar till våren?

Det var inte så många blommor på Katalpan i år. Fast fler än förra året. För då var det inga alls. Mitt trumpetträd, Catalpa erubescens 'Purpurea', går in på sitt 6:e år i trädgården. Minnet är det så där lite hejsingsvejsing med men jag tror att det är första gången den sätter fröbaljor. Ska bli spännande att se om dom mognar in ordentligt så att jag kan försöka mig på en frösådd. Läser på nätet att det ska gå finfint. Bara man håller plantorna frostfria de första tre åren. Fortsättning får väl följa någongång i framtiden.

Del av Katalpans fröskida

 Någon som har erfarenhet av att fröså Trumpetträdet? Berätta gärna för mig!

Vem tar hand om högen?

Sambon säger....mycket. Och enligt honom är det sanningar på längden och tvären. Ibland blir man trött. Som när han påstår att jag rensar vilt i trädgården men låter högarna ligga kvar. Som om jag skulle låta dom ligga och be honom ta hand om dom?! Moi? Jag? Nänänä, har aldrig hänt. Att jag bett alltså.....

Idag är minsann allt upplockat och komposterat. Så till den milda grad att komposten gav med sig en smula....får nog be sambon se över skruveriet där. Eller så gör jag det själv....

Syns högarna ens i bild? Nä, tror inte det, så vad är problemet? (I å för sig skulle det kunna bero på att jag mobilbloggar och bilden blir väldigt dålig, men det tror jag inte).

My angel Little Nell

När jag var sådär lite halvliten och halvstor var mitt namn Nell för alla mina vänner. Nu hör man det bara när man träffar på de gamla kompisarna.

Så plötsligt en dag, för några år sedan, när vi vandrade i VresrosElisabeths trädgård presenteras jag för "Little Nell". En alldeles underskön namnlike. Personkemin mellan oss var omedelbar trots att vi är olika arter (så tänkte jag när jag mötte sambon första gången också). 

Jag bad Elisabeth om att utifall hon fick en planta över någongång så kunde hon väl tänka på mej. Och jojemen, visst blev det en planta till mig. Nell har funnit sin plats i min trädgård och växer frodigt. Jag e så gla' i henne! Speciellt att hon bär mitt namn också.

Speciellt var det ju också när Elisabeth kom en dag och berättade att hon visst blandat ihop sina clematisar. Den jag fått heter "My Angel"......

Drömträdgården

Man läser ofta i de vackra gröna inspirationsmagasinen om hur man skapar sin drömträdgård. Ofta är det guider till den snabba vägen. Men vad är en drömträdgård egentligen? Finns den? Och om man har en dröm, eller ett klart mål, vill man ha sin drömträdgård? För mej är det nog så att jag vill behålla drömmen, lite som en utopi. En trädgård blir ju aldrig färdig brukar det ju också heta. Det vore ju hemskt om man en dag stod där och sa: "Jahaja, nu var det klart! Nu har jag förverkligat allt."

När jag häromdagen stod i en glänta nedanför Galgberget i Visby så slog det mig med full kraft. Käftsmäll rakt in i min grönrandiga nuna! Här står jag ju i min drömträdgård. Eller rättare sagt, här har jag precis den rätta känslan som jag är ute efter i min egen trädgård. Här är det lummigt, växande, klängande, murgrönan smeker sig över mark, stenar och långt upp i trädkronorna. Murgrönan gammal som Galgberget självt.

Naturen som arkitekt nedanför Galgberget i Visby

Inser att det är ingen anlagd trädgård jag vill ha. Det är ren och skär naturlig skapelse utan mänsklig inblandning. Så slår käftsmällen en igen. Hur går det här ihop med alla mina behov av utsmyckning, skrot, altaner, pergolor och anlagda stengångar? Allt det där man måste ha, som också ingår i min drömträdgård. Dessutom slår det mig att min drömträdgård ska ju även vara sambons drömträdgård. Hans stora rena kärlek till gräsklippning. Var kommer den in?

Det är väl bara att konstatera att man ska fortsätta att just drömma. Trädgården får aldrig kännas färdig utan måste ständigt utvecklas. Precis som vi. Och det där lummigt gröna skall nog kunna smygas in tills sambons klippare fastnar bland murgröna och törnen. Vilken dröm!

Kommer man hem efter några dagars semester så har naturen planerat om,  man känner nästan att man fått drömträdgården....

Sommarbutiken är öppen!

Nu är det minsann så lyckligt att man kan få komma in i mitt heliga paradis och spana in pelargoner! "Sommarbutiken" är öppen när väder, vind och rätta känslan infinner sig. Varmt välkomna om ni har vägarna förbi Skrea Strand i Falkenberg! Naturligtvis kan man fortfarande maila mig och beställa sticklingar som jag sänder via posten också. 

Trevligt är det när det dyker upp någon liten pelargonintresserad tant bakom knuten. Ja, nu är det inte så att jag är genustaskig, utan jag säger tant bara för att hittills är det enbart den sorten som dykt upp här shoppingsugna. Inga Lasse Anrelltyper har synts till, men det kanske bara är en tidsfråga.

P.tomentosum växer och blommar så att det knakar när den får stor kruka och go skugga. Och vilken mintdoft när man stryker intill den!

Alla besökare i trädgården önskar jag dock inte välkomna, så nu tänkte jag gå ut en sväng i halvdunklet och mörda några slemmiga kryp...

Sommar igen!

Ryktet om min död är återigen en aning överdrivet. Även så ryktet att jag slutat med de gröna tankarna! Tankarna och handlingarna frodas som aldrig förr. Eller ja, de är väl på samma nivå som innan iallafall. Det har bara varit sådär lite mycket, som för alla andra, under våren och försommaren.

Jag får erkänna att denna kärran var den flådigaste som jag hade att köra hem min nybakade student i. Men jag lovar att jag tog poäng!!

Jiddrans Petter, vad det har sprungit iväg! Roliga, kuliga saker som student för äldsta sonen och allt vad det för med sig, upptåg i både Provence och på Legoland, husbilsköp, planeringar av Skreastrandens cykelfest, sådant där tokigt som omvårdnad av familjen, en sådär 100 saker som verkade viktiga för stunden men som nu är bortglömda i den överkokta hjärnan och så förstås lite engagemang i jobbet på det. Ja, tiden har flugit. Min pensionerade far undrade varför jag inte uppdaterat bloggen.... 

Inte är det ofta som alla sönerna är samlade på en och samma bild, men här sker det! Modern ser gladast ut. Fast det är kanske för att förberedelserna är över. Nu väntar bara kalas!

En vecka av semestern har redan swishat förbi, fotbollsVM ligger som en liten tinnituston i bakgrunden, jag räknar rekord i dödade mördarsniglar i trädgården (16 stycken...jag vet, det är ett hån mot er med invasion, men 16 är ändå 16.) och andhämtningen börjar nu komma in i mer normal frekvens.

-Kom igen nu fotografen! Nu orkar vi inte sträcka på oss och le längre! Nu ska vi feeesta!!! Studentbalen väntar!

Frågan från bekanta, nära och kära kommer varje år strax innan juli anländer; -Vad ska ni göra i sommar? -Vad har ni planerat? Jag förstår inte frågan. På sommarsemestern vill man göra så lite som möjligt. Vi bor på en fantastisk plats (Skrea Strand) som turisterna vallfärdar till, vi vill utnyttja den. Vi har vårt Båstad och vårt Sjövik. Jag vill vara i trädgården. Jag misstänker att vi lär kunna fylla dagarna med lat meningsfullhet...

Några veckor senare och jag hade fått uppleva de blommande lavendelfälten i Provence. Nåväl, vad är väl en bal på slottet som någon annan i-landsprinsessa uttryckt sig. 

I kväll var vi barnlösa (med undantag för en utarbetad son som stupat i en av husets skyttegravar efter ett 11-timmars pass på GeKås/Ullared...), det blev räkor och vin. Vad jag och sambon pratade om? .... Politik, vad vi anser om privatiserngar och det stundande valet....hepp!

Denna spretiga text tillsammans med en flaska Moet mötte mig när jag kom hem efter sista arbetsdagen innan semestern... Nu väntar 4 veckors ledighet!

Pelargonsticklingar till salu!

Nu har jag äntligen fått tummen ur tassen och uppdaterat i min pelargonlista! Se listan ovan i menyraden.

Clorinda

Det finns flera spännande rotade sorter som jag säljer för 25 kr per stickling. Några finns det flera av och andra finns det färre av. Jag säljer även orotat från de flesta av mina plantor. Först till kvarn blir det! Maila mig på neptunigatan at (här skall det naturligtvis vara ett @) gmail.com, och tala om vad du är intresserad av.

Angel eye

Eftersom tekniken inte vill leka med mig riktigt just nu och eftersom jag är för tjurig för att krusa den så vill sig inte bilderna som jag tänkt lägga upp... Blir vi vänner igen en dag så uppdaterar jag, eller så får Du gärna maila mig och jag skickar en bild på sorten Du undrar över (eller Googla, så vips får du snabbt se en bild som någon annan i världen tagit på just den sorten du funderar över!)

Jag skickar pelargonsticklingarna med posten och portot blir som dom bestämmer.

Att inte glömma bort att njuta...

Inte går det att klaga på påskvädret för trädgårderare! Nä, det har bjudit på underbara dagar för sådd, pill och dill. Dill har jag föresten bl.a. sått i mina odlingslådor nu. Misstänker starkt att dom inte kommer att komma upp dock....fröna är gamla. Klart att det är dumt att chansa eftersom odlingssäsongen är kort, men lite spännande är det allt...

Sådana här sköna dagar är det lätt att glömma bort att njuta i sin trädgård. Eller, ja, njuter gör man ju när man far runt och planterar, sår, rensar, vattnar och gräver, men det där njuteriet när man bara sätter sig ner och liksom "skördar" sitt arbete... DET är lätt att glömma bort! Måste bli bättre på det. Fast då blir ju så lite gjort....

Att bestämma över liv och död...

Mitt hjärta blöder. Den näst sista av björkarna i min trädgård finns ej längre. Nu ska den få värma oss till nästa år istället för att vara ett tak över mitt växthus. Domen föll samtidigt som grannens stora gran föll för stormen. Då bestämde vi oss för att den fick offras. Grannens fallna gran lämnade då fritt blås inför nästa storm och inte sjutton vågar vi vänta tills dess med att få reda på om den tänkt sig välta över huset, altanen, växthuset eller över den stora fantastiska järneken...

Björken har varit ett vackert blickfång med en fantastisk stam. Tyvärr har den också varit en j-kel som släppt sina grenar ner över växthuset och den har gladeligen låtit hela Hallands fågelstam sitta på dess yttersta västra gren och megaskita ner över glastaket...För att inte tala om hur den på sensommaren bäddat in omgivningen med sina frön.

Det är med delade känslor som jag nu beslutat om dess hädangång, men som sagt, dess ved kommer att värma oss gott när stormarna viner här på västkusten framöver. Jag står annars fullständigt fast vid min övertygelse att man ska tänka många, många gånger innan man fäller ett uppväxt träd!!

Hot Lemon

Ännu har jag inte kommit in i den där åldern där man tjatar om och om igen och inte kommer ihåg att man berättat om den där fantastiska händelsen innan. Jag är i åldern där man tjatar om och om igen men fortfarande kommer ihåg att man tjatat om det innan.

Vad jag vill komma till är att jag veeet att det inte är länge sedan jag gjorde ett liknande inlägg här på bloggen som det här. Chiliflakesinlägg. Tycker du att det är för tråkigt så hoppa gärna vidare till denna sidan i stället och läs om något annat.

I kväll skulle det bli lite fiskmiddag i huset och när jag kom till kryddningen var besvikelsen stor när jag upptäckte att chiliflakes/pulverburken var tom. Attans! Tur att jag kom på att sista skörden av chilin 'Hot Lemon' fortfarande stod på tork ovanför pannan i källaren. Dom har tagit ganska lång tid på sig att torka men nu var dom perfekta! Kaffekvarnen som numera tjänstgör som chilikvarn plockades fram och chiliröken stod snart som ett hett moln över köket. Man hostar och fräser som en krutpepprad katt medan processen pågår men sedan har man ett härligt hett pulver att njuta av!

'Hot Lemon' passade perfekt i kvällens fiskbiffar med kräft-och avocadosalsa. Såå gott! 'Hot Lemon' blir en ganska stor buske med många frukter (i växthus). De gröna omogna frukterna står i givakt rakt upp för att sedan vända på sig när de mognar till gult. Den är lagom het (vad är lagom het när det handlar om chili vet jag egentligen inte, men lagom för mig...) och enligt förståsigpåare ska den ha en ton av citrus i smakspektrat. Fast det hörs ju på namnet så det behöver jag ju inte tjata om...

Personliga orkidéer

Oj, vad man kan skratta åt sig själv ibland!

Nu har jag numrerat alla mina orkidéer. Jag inser vad tokigt det låter, men ibland är det ganska kul att vara tokig. Och ni som är tokiga nog att läsa på en trädgårdsblogg som denna begriper nog en gnutta av hur jag tänker. Jag vill att dom ska bli lite mer personliga och inte överraska mig varje gång dom blommar om.

"-Hoppsan! Var den vit? Hoppsan var den rödspräcklig? Jasså, var det den som var lite gulare i svalget? Var står nu min favorit, den som är tecknad likt en vinröd ko?"

Nu är det slut på dom där hoppsansaarna! Nu är det full koll på varenda individ. Hoppas bara inte att jag blir anmäld för att jag registrerar de olika personligheterna. Det kanske strider mot de ickemänskliga rättigheterna. Får nog kolla upp det där innan jag går ut med det. Borde kanske vara namn dom får istället för nummer. Nummer kan ju bli väldigt opersonligt. Fast namn... vad ska dom då heta? Knutsson? Bengt? Charlene? Är det hanar, honor eller henar?

Åhhhh... det här som skulle förenkla!

Champagnehållare för trädgårdsarbetare

Idag har jag fått vara hos VresrosKerstins underbare Kjell och svetsa igen!

Oj, vad kul det är! Denna gången tänkte jag inte göra massa olika luffiludder utan koncentrera mig på att skapa likadana enkla stilrena växtkoner i armeringsjärn som jag gjort innan. Även om det är stenkul att tillverka så kan man ju inte fylla trädgården med en massa olika rostiga varianter. Två växtkoner blev det innan Kjell kom med en låda gamla glas som han köpt på loppis. "-Vill du göra regnmätare?", frågar vår favoritKjell och visar en modell som han gjort till Kerstin (hon är sådär småäckligt bortskämd med att han överöser henne med de vackraste trädgårdsprydnader i allsköns former mest hela tiden!) med ett gammalt ölglas som uppsamlare och ett rostigt hjärta på toppen.

Nygjord regnmätare/Champagnehållare för dagen. Om någon vecka är den jämnt rostig över hela kreationen. I bakgrunden ser man pågående projektet; Säsongens Köksträdgård.

Klart att man skulle göra det! Jag letade i glaslådan och hittade en lite champagnigare variant av ölglas. Mät, kapa, böj och så svetsa! Tjing tjong, så blev det en fantastiskt regnmätare. Eller det kan ju folk kalla det...för mig blev det en champagnehållare för trädgårdsarbetare! Jag tror nämligen att den enda anledningen till att jag inte får champagne (vanligt mousserande går också bra...på vardagar) serverat när jag trädgårderar är att jag aldrig haft ett sådant här mingelbord. Jag gjorde två likadana så att jag kan ha de på olika platser i trädgården. Det är ju inte säkert att jag hinner flytta runt dom i samma takt som det fylls på.... Det är även möjligt att jag låter ett värmeljus flyta i det ena glaset (det går väl att lyfta på när man ska sippa...;))

OS

Det är knappt så att man vågar säga till folk att man inte tittat något på OS alls. Man får liksom en känsla av att dom inte tycker att man är riktigt normal som inte har det minsta intresse av det. Då kan jag ju bara kontra med att jag tycker inte det är normalt att inte tycka om att odla... (eller att titta på TV hela dagarna heller för den delen!). 

Jättedaggkåpan gosar förtjust med sina grannar. Jag visar bakdelen för mina.....

Grannen, tillika min frisör sa idag att det är bäst att min frisyr se bra ut i nacken eftersom det är den hon ser mest på mig när jag ligger ute i landen. Och så tilllade hon att mitt under svenskarnas svettiga guldjagande häromdagen, när Sverige stod stilla, vad ser hon då?? Jo, Annette ute i rabatterna.....Ok, Lotta och Sveriges OS-trupp, förlåt, jag visste inte.....

Ska man tvunget titta på TV så rekommenderar jag Er att gå in på You Tube och kolla in alla avsnitten av BBCs  A to Z of TV gardening. DET är rafflande!! :)))))

Alla gamla engelska trädgårdstjommar ser man bland bladen i A to Z of TV gardening från BBC.

Look at me, I´m the captain now!

Människan är ett lustigt folk.

Tittade på en film i eftermiddags som berörde, "Captain Philips". Handlar om de Somaliska "fiskare" som lever som pirater och drar hem pengar genom att ge sig på fartygen i vattnet utanför landet. Återigen känner man sig så tacksam för att man lever i en del av världen där människor är bara sådär hyfsat vardagsknäppa. Vi lever ett liv som är så oerhört priviligerat så att vi tar det för givet.

Vad vill jag ha sagt med detta i kombination med dessa underbara bilder från i somras? Bilder tagna vid Suseåns mynning (ett ställe där folk förresten envisas med att bada nakna, antagligen för att visa, känna och statuera sin frihet)

-Ingenting. Tanken är fri att tolka och gå vidare med.

Ps. Filmen "Captain Philips" är alltså verklighetsbaserad. Kaptenen spelas av Tom Hanks och är väl värd att se.

Pps. Trodde väl aldrig att JAG skulle ge filmtips här....... och inte amerikanska iaf....

Ppps. Mera filmtips...som egentligen ligger närmare mig som TV-tittare...: Chelsea Flower show 2013