17 års utbildning

Vad kan man annars kalla alla dessa års lusläsning av Allt om trädgård?


Det är ju egentligen alldeles galet när man tänker efter. 17 år, 12 nummer per år. Prenumeration sedan starten. Det blir 204 tidningar som jag säkert läst uppskattningsvis minst 5 gånger per nummer.


Det är nog som sambon säger, trillar jag av pinnen nu så vågar han fasen inte elda upp dom. Trots att det är nästan det värsta han vet....förrådet i källaren med mina tidningar och böcker.


Men jag tror ändå att han hatar mitt förråd med ett leende på läpparna.

Mitt bibliotek

Mitt utbildningscenter

Mitt liv och lust i en njutning av ord och bild

Där jag hämtar kraft hela vintern...

Vita flingor

Det snöar över mitt gröna paradis...

vIRIdiS

Är det för att man har gröna ögon som man går igenom livet och bara ser och tänker grönt...

Frosten har kommit....

Vad finns mer att säga. Det är som döden för en trädgårdsmänniska.... Det är några dagar sedan, men jag har inte kommit över det än...


Trösten är att sommaren lever kvar ännu en tid i uterummet där övervintrande växter nu tagit sin boning.

Grönrødgrød

Kan inte förstå TV´s prioriteringar när det gäller program om trädgård. Är vi inte tillräckligt många trädgårdstokar i Sverige för att det ska vara intressant att göra? Nu är man så torktörstig på trädgårdsprogram att man ställer klockan efter 'Trädgårdsfredags' ynka lilla halvtimme en gång i veckan från en liten koloni i Malmö...För att inte tala om att jag tittade på 'Tinas Trädgård' trots att det var pinsamt dåligt.


Inte konstigt att jag blev glad när jag fann att man genom DK 1´s hemsida kan titta på Claus Dalbys program 'Drømmehaver' , 'Drivhusdrømme' och 'Ønskehaven' med Camilla Ottesen. Nu blir det till att koppla ihop datorn med TV'n i sovrummet, ställa om till den rödgrötiga dialekten och bara njuta grönt!

Cyklamentid

Det är så sött och vackert att man nästan får kramp...Hade det inte varit så isande kallt så hade jag suttit kvar på kökstrappen och beundrat underverket en stund till(eller om inte mina små älsklingar hade ropat att dom höll på att svälta ihjäl därinne....)

Beställde 2 nya böcker idag. Vissa blir lyckliga av bacon ('Farväl Falkenberg', för oinvigda) jag blir lycklig av nya trädgårdsböcker.


"Trädgård är något man gör, inte något man köper" Citat hämtat från Alys Fowlers 'Slow Gardening'.

Fick hjälp idag av minstesonen Vide. Han planterade vårt silverpäron och ett hav (mindre hav...) av lökar därunder. Vilken härlig stund med funderingar och ljuvliga kommentarer.

Insikt

Undrar hur gammal jag måste bli för att komma till insikt? För några dagar sedan hatade jag hösten (avskyr ordet hatar men finner i stunden ingen synonym)... Idag, när solen skiner (sken) och värmen återvänder upplever jag hösten som en underbar gåva i färg och form.


När det återigen regnar och ruskar har jag glömt...För fasen, Annette, det är så varje år!!!


Misstänker att en sådan dag kommer att följas av en kall natt....Får nog gå en runda med lykta nu och ta in de sista köldrädda växterna i växthus och uterum. Ska rådfråga sambon först. Det är han som är vän med Dansken...

Vinet, som när vi köpte huset för knappt 3 år sedan, växte över hela gaveln, uterummet och t.om in i rummet på övervåningen gjorde allt mörkt och överlummigt är nu en lycka som exploderar i färg när kylan kommer...


Järneken med sina röda bär är en njutning för ögat såhär dagarna innan fågelsvärmen kommer.... Är det sidensvansar eller vad är det? Har aldrig lyckats vara hemma när det sker. Grannen Lotta har berättat hur det ser ut när svärmen kommer. Tio minuter sedan är bären borta.

Det spelar ingen roll hur liten skörd man får. Om man så har satt endast två frön så tror jag att man är lika lycklig som en storbonde när man väl skördar.

Lite av pepparroten fick ge smak i woken,


Den lilla stackars självsådda palsternackan (kolla hur den slagit knut på sig själv!!!) hamnade i potatis- och blomkålsmoset, turbanpumpeknoppar stektes tillsammans med lök, socker och chili och serverades som tillbehör,


och de små pumporna ger än sålänge bara fägring för ögat.

Lurad...

...tror jag att jag är. Visst ser denna Colchicum alboplenum ovanligt enkel ut i blomman. I alla fall för att vara köpt som en dubbel...


Köpte den av Holländarna på Sofieros Stora Trädgårdsfest. Många är det som man hört blivit besvikna på inköp från dom. Vi får väl se hur den artar sig framöver. Fortsättning följer.....

Kärlek vid första ögonkastet...

...var det när jag såg en Tricyrtis första gången. Tror att det var på en växtmarknad med Trädgårdsamatörerna. Eller så kan det ha varit på Horsabäcks plantskola. Den tog mig med storm i vilket fall som helst. Minns att jag tänkte att det där måste bara vara en ettåring. En sådan snygging kan inte höra hemma i vårt klimat.


Vad fel jag hade. Den är tacksam och trivs utmärkt hos oss och blommar dessutom nu! När man tror att allt är över...då kommer den och gör en sådär alldeles lycklig ända innanför fläsket och djupt in i märgen. Jag måste skaffa många fler. Vill ha ett helt hav!

Terrorattack avblåst

När jag grävde för en ny hörna av paradisets utvidgande fann jag följande under en ektunna...


En Arion vulgaris och en Limax maximus hade flyttat in och börjat bilda familj (tror inte att det var med varandra, men vad vet jag). Mördaren, pantern och deras ofödda barn är numera förpassade till andra trakter.

Aprikoser i tanken och silvriga päron

Det blev lite trädgårdsnjutande i helgen. Grävde lite, flyttade lite. Ja, sådant som vi trädgårdsgökar tycker är fullt normalt att ägna sig åt. Lyckades också få handlat ett aprikosträd 'Nancy' (Var i herrans namn ska jag placera det!!!!!?? Sambon har ju förbjudit växtlighet upp mot huset...och det som finns en sån härlig varm plats i sydvästläge som skulle varit perfekt! Attans, han lär märka om jag sätter det där....) och ett silverpäron (troligtvis lite mer lättplacerat) tio minuter innan stängningsdags idag.


Ett gardencentra här intill sålde ut till halva priset och det går ju inte att ignorera när man har trädgården full av plats. Jag ser det som livräddande insatser (det blir språket jag tänker använda när jag presenterar nykomlingarna för sambon. Det är ett språk han förstår eftersom han arbetar inom räddningstjänsten) både för träden och mig själv...

Visst vore det underbart om man lyckades få egna aprikoser i trädgården. Jag har inte så jättestora förhoppningar, men naturligtvis hoppas jag att en dag få stå med den första i hand och mobilisera för första tuggan. Minsann om jag inte redan känner smaken.

Äppleträdet som stod i trädgården när vi kom hit fick sig en ordentlig beskärning i helgen. Sambon klättrade upp och hojtade glatt: -Allt inåt och uppåt skulle väl bort va?


Medan jag sedan grävde en ny rabatt jobbade han på...Inte insåg jag att alla grenar på trädstackaren gick antingen inåt eller uppåt...Nåja, som jag sa till vänninnan Kerstin när hon kikade förbi idag; Nu ser man iallafall äpplena...grannens.